Workshop textil

På den första workshopen med textil fick vi arbeta med ull på olika sätt. Vi började med att arbeta med tovning. Tovning är en gammal metod som använts för att behandla ull, det är en metod där man använder varmt såpvatten för att behandla ullen så att ullens fibrer fäster i varandra. När man tovar ull så gör man filt av ullfibrer (Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand Velicu 2010, s. 17). Känslan av att få skapa med sina händer är snarare det som man är ute efter än att skapa för att överleva till skillnad från förr. Att arbeta med ull är ett sätt för barn, menar Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand Velicu (2010, s. 17), att få möta material som kan föda en skaparglädje och upptäckarglädje. Dessutom finns det stora möjligheter att kunna knyta uppgifterna kring tovning till många olika teman, som exempel nämner Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand (2010, s.17) att man göra olika djur till olika djur -och naturteman, eller har man tema om hösten kan man göra äpplen och så vidare.

I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev. 2010, s. 11) står det att förskolläraren ansvarar för barnen ställs inför nya utmaningar, för att stimulera barnens lust till att erfara nya kunskaper , erfarenheter och en lust att vilja nå nya färdigheter. Förskolläraren ska också ansvara för att se till att barnen inte bara får nya kunskaper genom ett meningsfullt lärande, utan också se till att barnen stimuleras till att använda hela sin förmåga. Det står också i Lpfö 98 (rev. 2010, s. 11) att barnen ska stimuleras till att utveckla sin förmåga i att kommunicera, förmedla upplevelser och dokumentera med hjälp av olika sätt, så som genom konkreta material, ord och bild eller andra uttrycksformer så som estetiska.
Workshopen började med att vi delade upp oss i grupper om fyra. Sedan fick vi diskutera kring vad vi skulle göra för motiv, vi skulle nämligen göra ett större stycke filt som skulle gå att hänga upp på väggen, till exempel, som ljuddämpning. Metoden som vi skulle använda kallas för tovning och betyder krympning av ull. Sedan plockade vi ihop vilka färger vi ville ha på våra bakstycken, la ut dem plant på e stor bit plast.

Efter detta hällde vi på varmt såpvatten över ullen för att "väcka" ullfibrerna till liv, Sedan flyttade vi ner vår ull ner på golvet. Det skulle vara mycket vatten. 

Vidare fick vi trampa runt på plasten som vi lagt över ullen, detta förr att bearbeta ullen och få fibrerna att arbeta ihop sig. Här kan man gärna dansa lite samtidigt.

Efter detta momentet flyttade vi över ullen till ett badlakan. Vi fick försöka att anpassa ullen så att det inte blev för långt eller för brett. 

Nu rullade vi upp alltihopa på en rulle med bubbelplast mellan.

Sedan fick vi sitta och rulla plasten mellan oss med hjälp av lite benstyrka. Här kan man med fördel också låta barnen leka klapplekar med varandra eller sjunga tillsammans. 

Efter dessa moment fick vi lägga ett mönster på vår bakgrund. Vi valde Minioner eftersom vi pratade om att få med barnens populärkultur och syftet skulle vara att kunna samtala kring känslor med hjälp av motivet.

Sen var det dags att hälla på en massa varmt såpvatten igen för att väcka de nya ullfibrerna och de gamla för att de skulle kunna fastna i varandra. Sedan var det bara att rulla igen, men denna gången med hjälp av armstyrka. Det är en ganska rolig och trevlig stund när man arbetar tillsammans så här, man samtalar mycket och materialet öppnar för nya samtalsämnen. 

Vår nya ull fäste inte så bra, så vi fick testa att använda en nål och filta fast motivet där det inte satt så bra. 

Avslutningsvis sköljdes hela stycket i varmt vatten igen. Sedan fick den ligga på tork. Arbetet vi utförde tog oss en halv dags arbete ungefär, cirka tre timmar. 

Materialet, ull, i sig är ett material som alla barn i många olika åldrar kan arbeta med. Barnen behöver inga motoriska färdigheter för att kunna skapa något eget. Det enda som jag själv kunde reflektera över är att det är svårt att jobba med ull och tovning om man är allergisk mot ull, som jag är, då man måste ha på sig handskar. Då försvinner mycket av sinnesupplevelsen med ullen, dessutom blir det varm och svårt att forma detaljerna på detta vis. detta kan upplevas frustrerande för somliga. En annan reflektion är att det tar lång tid med processen, det kan vara något som tröttar ut barnen och en del kan tappa intresset. Annars var det kul, för som det syns på bilderna, så skrattade vi mycket tillsammans och samtalade en hel del kring arbetet vi utförde gemensamt. 

Som en andra del i Workshopen fick vi testa att nåla fast ull på skumgummi, vi kunde forma skumgummin som vi ville. I början så nålade man bara fast ullen och när man var klar så blötte vi ner våra kreationer med varmt såpvatten. Sedan var det bara att låta dem torka.

Här kan jag tycka att det skulle vara enklare att göra ett sådant arbete i förskolan, det krävs inte så mycket av barnen och de behöver inte heller göra klart med en gång om de tröttnar på aktiviteten. Jag blev nöjd med mitt resultat, som skulle bli en tiger, men slutade som en helt annan figur.

Början på att nåla fast ullen.

Resultatet.

Workshop textil, textiltryck och brodering

Under denna workshop arbetade vi i första halvan av dagen med textiltryck.

Enligt  Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand (2010, s. 25) menar att små barn också kan arbeta med textiltryck, då man kan använda sig av ett så kallat fritryck, som innebär att barnen använder textilfärg till att måla på tyget med hjälp av olika stämplar och så vidare.

På bilden syns färgerna som användes.

På denna bilden har jag först använt en så kallad silkscreen-ram för att kunna få en bakgrund. Trycket har jag gjort med hjälp av en stämpel.

 Här är ett så kallat fritryck, där har jag bland annat använt en gaffel, en gammal spetsduk och ett plastnät att trycka med. Detta skulle kunna passa även de minsta barnen i förskolan.

Andra halvan av dagen fick vi arbeta med broderier. Jag valde att arbeta vidare med mitt tyg där jag hade tryckt hjärtan. 

På denna bilden syns det hur man kan spänna upp sitt tyg i en ram, detta för att underlätta när man ska sy.

Så här ser tyget ut när det är uppspänt. 

Nu har jag börjat att brodera.

Min reflektion över denna workshop är att det finns mycket man kan klara av att göra tillsammans med även de allra minsta barnen i verksamheten. Det som man som pedagog behöver tänka på är att sätta upp ett tydligt syfte innan man börjar. Är syftet att ge barnen nya begrepp, samtala för att ge dem ett utvecklande språk eller eller är det för att de ska öva matematik. Matematiken och språket är i behov av varandra. Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand (2010, s. 26) skriver att det ofta kan bli intressanta diskussioner, ska barnen få vara med och bestämma innan vad de ska använda sitt tyg till, så behöver diskussionerna ske innan aktiviteten. Annars tar man diskussionen efteråt och bestämmer då vad tygerna ska användas till. 

Workshop textil, vävning och dockor.

Vid denna workshop fick vi lära oss att trä en väv först, på en ram. Sedan fick vi testa på att väva in olika material i väven, så som garn, mattrasor och piprensare och mycket mer. 

En trädd väv.

Hur den trädda väven ser ut.

Den färdiga väven, med mattrasor, garn, rep och snöre med pärlor på.

Flera fina exempel på olika färdiga vävar.

Enligt Björkdahl Ordell, Eldholm och Hagstrand (2010, s. 57) övar barnen flera olika matematiska begrepp, så som multiplikation, subtraktion, division och deras inbördes samband tränas, mönster, mäta och flera andra matematiska begrepp berörs.
Min reflektion över detta pass var att det var roligt att få testa att väva ner nya material, men också nyttigt att lära sig trä en väv eftersom detta är något som man möts av oftare av i förskolans värld. Kunskap föder en känsla av tilltro och gör att jag vågar testa genom att utmana min egna tanke, våga tänka utanför ramarna. Finns också sätt som gör det möjligt för även lite yngre barn i förskolan att testa att väva.

Nästa halva av workshopen arbetade vi med att göra olika dockor. Jag valde att göra en så kallad pop-up docka, en kanin. För att göra en pop-up docka behövs en pinne, tyg, en strut, lim, nål och tråd. Detta var en svårare uppgift om man ska tänka att inkludera barnen i denna process.

Materialet till dockan.

 Den färdiga dockan, en kanin i ett mjukt tyg och knappar för att ge den mer personlighet, samt fick den ögon av pärlor och fastlimmade ögon. På baksidan har kaninen även fått en liten svans av en pompom-boll. Det bruna tyget är fastlimmat på struten och det vita tyget är sedan ihop-sytt mitt på.
Det var svårt att sy ihop de två tygstyckena, men även om tyget inte blev riktigt som jag hade tänkt mig så blev jag nöjd med mitt resultat. Kaninen kan gömma sig i struten, vilket ju är syftet med pop-up dockan.

Resultatet.

 Boktips från workshopen.

Min reflektion är att det är nyttigt att kunna skapa sitt eget material som pedagog, detta för att kunna visa barnen en möjlighet till att arbeta kreativt. Barnens lust att skapa något eget utifrån deras egna förutsättningar kan kanske locka mer. Dessutom kan man skapa tillsammans och då får pedagogen vara behjälplig, men de minsta barnen behöver inte sy, utan kan använda lim istället. Man ska se möjligheterna när man jobbar med barn i alla material inte hindren, för oftast så är det en själv som är hindret.

I Läroplanen från förskolan (Lpfö 98, rev. 2010, s. 11) står det att förskolläraren ska ansvara för att arbetet ska utföras på ett sådant sätt att barnen möjligheter till att utvecklas och utmanas i sitt lärande på ett lustfyllt sätt, de ska ges möjligheter till att dokumentera med hjälp av olika uttrycksformer som genom ord, bild och estetiska processer. Barnen ska utmanas till att känna en tilltro till sitt eget kunnande och ges möjligheter till att uttrycka det.

Litteratur som har använts:

Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Ny, rev. utg.] (2010).
Stockholm: Skolverket