Studiebesök, Göteborgsdagen

Denna resa hade jag sett fram mot hela terminen, dels att få komma iväg till ny miljö, men också för att Göteborg är en så himla trevlig stad. Tyvärr var jag sjuk hela denna veckan, med feber och förkylning satte jag mig på tåget tidigt på morgonen. För första gången i mitt liv fick jag också testa på att åka spårvagn, det var ju en upplevelse i sig.

Första besöket blev i konsthallen, där en konstnär vid namn Magnus Bärtås ställde ut. Han hade under flera års tid samlat tidningsurklipp, det var intervjuer där det fanns med foton på de intervjuade, sedan har han tagit alla de här ansiktena från urklippen och hällt smält stearin på, när det sedan har stelnat så färgar trycksvärtan av sig på stearinet, detta har han sedan hängt upp över en hel vägg i konsthallen. Vi fick i uppgift att tre och tre välja ut ett ansikte, sedan skulle vi hitta på ett livsöde om den personen vi valt. Vi valde en kvinna med rosa hår, vi hittade på att hon haft ett tufft liv, men nu kunde hon äntligen få vara den hon alltid velat vara.
I nästa moment fick vi leta upp en bild från en tidning som vi ville skulle ha en anknytning till den första personen vi hade valt. Det blev en man som vi bestämde hade varit kvinnans elaka man, han styrde över henne, men nu hade han dött. Vi fick testa att hälla stearin på vår bild, sedan fick de ligga och stelna/svalna. Under tiden gjorde vi nästa moment, där valde vi ut ett filmklipp som handlade om en kvinna som berättar en historia om sig själv. Den var svår att greppa, precis så som jag många gånger upplever konst, konstig. Vi fick besvara lite frågor och läsa om filmklippet och sedan redovisa för de andra vad vi tyckte.

   

Min reflektion

Jag tyckte att det var intressant, kul att få bemöta konst på ett annat sätt än vad jag vanligen gör. Jag gillar historierna kring konsten. Det jag känner mig kritisk mot är att jag hellre hade fått veta hur de rent praktiskt får det att fungera med en barngrupp. Eftersom guiden redan när vi samlades berättade att barnen måste vara tysta för att det ska fungera, tappade jag intresset lite grann och det gick mer över till att jag ville möta utställningen för min egen skull. Jag hörde väldigt dåligt, dels för att jag var förkyld och sedan satt vi ett rum där det ekade och ljudet flöt iväg. Så jag tror att jag tappade mycket på grund av det också. 

Det andra besöket blev en snabb visit inne på Göteborgs konstmuseum under lunchen. Eftersom detta var ett eget besök utan guide så jag väljer att reflektera över besöket i hur jag skulle vilja jobba med barnen. Jag tänker att barnen skulle kunna få rösta fram olika konstverk som finns på museet och sedan besöker vi museet för att leta upp konstverket, Sedan skulle man kunna låta barnen få berätta om de fortfarande vill jobba med det konstverk de hade bestämt sedan innan. Åka "hem" igen och låta barnen återskapa konsten som de valt, sedan skulle kunna få skapa egna konstverk och göra en utställning för sina föräldrar och syskon, få ha vernissage helt enkelt. 

Tredje studiebesöket gjorde vi på Röhsska museet, detta var det bästa av besöken. Vi blev bemötta så som konstpedagogen skulle ha bemött en grupp femåringar. Hon berättade fängslande i varje rum hur de skulle ha arbetat med konsten som inspiration. Hon berättade bland annat en saga, där lyssnarna var tvungen att vara med genom att göra rörelserna till. Sagan inspirerades av en uppstoppad uggla som fanns i utställningen. Vi såg en kanin och en tekopp som passade en jätte, utifrån detta pratade hon om Alice i underlandet. Pedagogen som höll i visningen var så duktig och engagerad, det märktes att hon brann för sitt jobb.

Min reflektion:

 Detta var definitivt ett arbetssätt med att möta konst som tilltalade min egen inre pedagog och kanske även barnet inom mig. Jättekul.

Problemet är bara hur man ska göra för att barn som inte tillhör Göteborg att få upptäcka konsten i en konsthall eller på ett museum. Jag antar att man får ta konsten till dem istället, för jag tycker att det är bättre att de får möta konst på något sätt, än inte alls.