VFU, sista veckan

Sista veckan. Kommer vara med blandade känslor jag lämnar den här VFUperioden bakom mig. Barnen har accepterat mig snabbt och några barn har man hunnit lära känna mer än andra, men såklart kommer jag att sakna allihop.

Jag har verkligen blivit prövad i min roll som förskollärare och pedagog. Hur lägger jag upp samlingen och uppstarten av ett moment på bästa sätt, hur gör jag för att kunna bemöta alla barn? Hur lägger jag upp momenten? Hur ska jag lösa konflikter beroende på vilket barn som jag pratar med, går det ens att prata med alla i en konflikt? När är det okej att höja rösten och när ska man absolut inte göra det? 

Ja, jag har varit med i många olika situationer och känslan som uppstår när jag reflekterade över hur jag var ute på min första VFU tills idag. Otroligt! Jag har verkligen utvecklats och absolut till det bättre. Jag vågar mer, det är okej att misslyckas, för alla gör det. 

Jag kan inte göra ett inlägg om min VFU utan att nämna pedagogerna som jag har lärt känna under dessa veckor. Vilken trio. Jag kände mig som en i gänget redan från dag ett. Så ett jättetack till er för alla diskussioner, frågor och svar jag har fått! Kommer att sakna er, det har varit roliga och lärorika fyra veckor. 

Det som gör att iallafall jag anser gör en pedagog till en bra pedagog är att man är beredd att lära sig nytt. Därför gillar jag när jag kommer till en plats och får mängder med frågor om material, de olika kurserna och om litteratur, för det visar verkligen att man vill veta och utvecklas. 

På bilden syns en teckning ett barn ritade efter ett av mina pass, vi hade då samtalat om ett spel (dator/iPad/Playstation). Detta spel handlar om att man ska plantera växter för att förhindra zombiearmén från att ta sig över spelplanen och äta upp dina växter. Intressant samtal och verkligen populärkultur i barngruppen. Kul när barnen hittar något som fångar deras intresse för att sedan omsätta detta till en, i detta fallet, jättestor teckning. En trevlig stund där jag fick en chans att samtala med barnen, men framför allt lyssna.

Tack till alla barn och personal som jag har mött. Jag önskar er allt gott och ett stort lycka till till alla sjuåringar som börjar i klass 1 till hösten.